Jag har inte riktigt haft bloggsuget på ett väldigt bra tag. Typ hela året. Det har bara blivit små korta notiser om inget intressant. Så egentligen gör det ju ingenting.
En utlandsresa på påsklovet minskade mitt bloggande, då använde jag mig av resedagboken istället. Har man en resedagbok måste man ju skriva i den, eller hur? Och jag tycker ni lyckades hitta dit, det var kul att läsa lite komentarer när jag var ute och reste i Tyskland, Österrike, Schweiz, Liechtenstein o Frankrike. Om en vecka försvinner jag igen, den här gången till Rom, datorn får stanna hemma, så det blir kanske inte mycket aktivitet på resedagboken då heller. Då finns jag på mobilen och ni är mycket välkomna att smsa, det lär uppsattas! 
Sen har jag tänkt skriva någonting om högskoleprovet i lördags. Men jag orkar inte. Nu nämner jag det iallafall så ni fattar att jag har gjort det iallafall :p
Ju närmare studenten kommer desto mer skoltrött blir jag. Studentmössan har kommit, jag har provat den. Längtar till fredag 13 juni något enormt.
Jag hade tänkt åka som aupair till usa direkt efter studenten. Men en liten sak från juldagen får mig att vilja stanna hemma. Jag velar fram och tillbaka, ni kan ju höra med mina flickor om ni inte tror mig!!
Det är egentligen tre saker jag velar mellan, är bombsäker på en av de, sen vaknar jag morgonen efter och vill en annan!
- Åka som aupair till USA 1 år.
- Åka till London och jobba i 4-6 månader.
- Stanna hemma och var Linköpingsbo föralltid..
heeeej!
tar du också studenten nu?
visst är de svårt? inte bara bra..
gissar att den där saken är en person?
jag funderar lite på ungefär samma saker som du, kolla gärna in min och mina kompisars blogg!
/B.
Som om du någonsin brytt dig om hur jag tyckt att du ska leva ditt liv… Att ‘jobba’ låter vettigare än att vara au pair (men det är å andra sidan också att jobba!). Samtidigt är 1 år i USA – särskilt det här året – säkert fränare än några månader i London. Linköping kommer du alltid att ha chansen att tillbringa resten av ditt liv i. Förmånen att vara utomlands ett tag blir mycket mer komplicerad senare när det måste koordineras med högskolestudier, magasinering av lägenheter, fast arbete, familj.
Idag låter ju inte direkt ”Linköpingsbo för alltid” lockande, om man tänker du sättet du skrev det.
Ja, asså du velar och ältar det väldigt mycket, men det är lugnt – jag ältar ju massa annat hela tiden också. Vi ältar tillsammans.
Det kan vi inte göra på samma sätt och du sticker ifrån mej! Men du måste göra det som är bäst för DEJ. Det blir nog bra vad du är gör.
Puss på dej sötis!
Det skulle SÅ INTE vara en superglad smile där!!!!!